Startsida

   Jakt & Hundar

  

   Valpkull 09
     - Funderingar runt kullen
   - Stamtavla
   -
Jaktmeriter


 

 


   Funderingar runt kullen

Västjämtens Carro (Kera)

Skriver dessa rader för att för att ni ska få en samlad bild av hur jag har tänkt inför blivande valpar.

Eftersom SJCH SUCH FinJCH Ryvikens Viskas (Vass) är så omskriven så ägnar jag nedanstående
rader
 i huvudsak åt Kera’s linjer.

Han är från en kull efter Ryvikens Jakita och Härkila’s Nito där alla är dubbelchampions.

Jag har förutom Kera ytterligare 2 st jämthundar:
Ryvikens Remi (Rinna), en duglig jakthund som vi skjutit många älgar för, men inte tillräckligt
bra för att ta valpar efter.

När vi köpte Rinna ville vi ha en avkomma efter Dalälvens Fia, men kom inte tillräckligt nära
enligt min uppfattning.

Brobackhedens Akita- Jättebra, men hon fick livmodersinflammation så vi hann inte få valpar,
 innan championatet var klart.

Höga poäng på jaktprov.

Den här tiklinjen anser jag vara bäst.

Kera’s egenskaper:

En självständig hund i skogen med stort sök som lämpar sig för stora älgglesa marker.
Har ofta 10 poäng på avstånd till upptagspl.

Enorm jaktlust och ståndegenskaper som är medfödda. Första älgkontakten 1.5 timme,
 andra kontakten 4 timmars ståndskall.

Hon har onödigt långt förföljande. Skallet har tidigare varit enormt tätt vilket då påverkade
skallets hörbarhet. När hon lugnar ner frekvensen så låter det bättre- hon fick faktiskt 10 poäng i hörbarhet på ett av proven.

På 6 starter har hon 4 st 1:a pris. På övriga prov har älgarna skenat minst 3 timmar och
eftersom hon sällan bryter inom den tiden så är provet kört.

Vass egenskaper:

Eftersom inte allt framgår i provberättelser så nämner jag vad som är lite speciellt med hunden.

Enligt Per Sundman är han ovanligt lugn i upptaget, han tillbringar lite tid hos älgen innan
 första skallet kommer, en älg som han börjat skälla på står alltid, ända tills någon stöter.
Han är ibland lite gles i skallgivningen, men alla andra egenskaper är ovanligt bra.

Per hyr en villa i en liten tätort och vid promenader går Vass utan koppel, han är mycket lydig.
 När han möter andra hundar lyfter han bara på huvudet.
Vid parningen åkte jag iväg med tiken för tidigt, så jag fick låna med hunden hem
 vilket var en mycket trevlig upplevelse.

Vass uppförde sig som en lugn och sällskaplig ”nallebjörn”.

Kera tiklinjer där jag börjar med Kita:

Kita som var en enorm nedärvare, vars döttrar har blivit stammödrar till
många ledande kennlar inom jämthundsrasen.

Ex.

Rece’s” efter Fäbohöjdens Kelly som var dotter till Fäb. Ketty.

”Kvistgårdens” efter Fäbohöjdens Kari.

Tallidens” efter Fäbohöjdens Kessy.
Det finns fler bl annat en i Arvika- Inga-lill Nilsson som jag inte kommer ihåg kennelnamnet på.

Brobackhedens” efter Fäbohöjdens Klinta som är den tik med bäst jaktprov från dessa linjer.

Klinta fick 2 kullar med Uman Stej med otroligt bra valpar.

Ex från Klinta’s första kull: Texzaka, Esso, Asko och Essa som är mor till Kipparis Akka.

Ex från Klinta’s andra kull: Arina, Jossa, Fylke, Hector, Akita

Fylke är en kändis via annonser i älghundsböcker från Fisktjärnlidens Kennel.

Hector är framför allt känd i Norge.

Akita är min egen och jag tror hon har de bästa jaktproven.

Brobackhedens Essa fick en kull med Lundbergs Veijko som är en mycket bra nedärvare.

Här meriterades bla Ajax, Arja och Akka.

Akka köptes av Peter Antonsson (Västjämtens kennel), och gick 4 st raka 1: pris med
höga poäng men hon har inte klarat spårprovet, Tiken genar med näsan i vädret och
får för låga poäng. Hon är därför inte Champion trots sina jaktprov.

Akka’s valpar har varit otroligt bra. Av 4 kullar med olika hanar och många valpar
är det endast ett fåtal som inte är meriterade. Kera är från Akka’s 3:e kull med
Bleckås
Khan som far.

Gert Westmark

Kil 2009-03-19

 

©
www.westmarkvvs.se